Three or Four Ir/relevant Stories
Art and Hyper-Politics
Tid: Må 2021-06-14 kl 14.00
Ämnesområde: Konst, teknik och design
Respondent: Behzad Khosravi Noori , Arkitektur, Konstfack, Art, Technology and design
Opponent: Associate Professor Boris Buden, Bauhaus Universität Weimar
Handledare: professor Magnus Bärtås, Arkitektur, Konstfack; Professor Helene Frichot, Arkitektur
Abstract
I denna avhandling har jag genomfört tre konstnärliga projekt som jag reflekterar över och dokumenterar. Som en form av ”marginalia” till projekten presenteras argument, berättelser och relevanta diskurser. Dessa omfattar aspekter av den historiska bakgrunden till de tre projekten och deras huvudsakliga ämnen och berättelserna bakom dem, vilka når bortom själva utställningsprocesserna.
I Tre eller fyra Ir/relevanta berättelser sammankopplar jag ett antal historiska och kulturella fall och händelser. Undersökningen tar sig från från Iran till Pakistan för att kartlägga effekterna av vad jag kallar ett ”omedvetet kolonialminne” av bildproduktion ur proletariatets synvinkel. Sedan sker en rörelse från Jugoslavien till Sverige som belyser den Alliansfria Rörelsens globala historiografi genom att sätta den i samband med Zagrebs animationsskola och den animerade karaktären professor Balthazar. Därefter kopplas denna diskussion till de tvetydiga och prob- lematiska egenskaperna hos representationen av globalt motstånd i relation till en specifik politisk gest i Teheran – Palestinamonumentet i centrum av staden. Utifrån exemplet ställs en central fråga: vad händer med ett konstverk när det passerar gränsen?
Även om dessa berättelser är orelaterade är de inskrivna i geografier som historiskt har definierats från en eurocentrisk utsiktsplats. Den eurocentriska attityden baseras i grunden på en strikt uppdelning mellan ”här” och ”där”: en gräns som delar upp två åtskilda områden. ”Här” innefattar en dynamik av modern, progressiv socialitet, medan ”där” avgrän- sar en plats som fryst i sin historia, på ett både nedlåtande och exotifierat sätt. Dikotomin målar upp den fascinerande, vackra, naiva orienten, och skapar representationer och minnen som internal- iserades på båda sidor. Tre eller fyra Ir/relevanta berättelser är en mång- sidig konstnärlig undersökning som föreslår ett arkeologiskt förhållningssätt till berättelser om konst och liv vilka också utgör en del av min levda erfarenhet i den globala södern och det globala norr. Genom att inkludera flera ämnen i min studie, såväl som ett återskapande av arkivmaterial i utställningsrummet, utforskar jag möjliga korrespondenser, sedda genom linserna av konstpraktik och subalternitet, samt studier av obsoleta teknologier inom bildproduktion.
I mina studier av specifika konstverk och deras historier och kontexter strävar jag efter att utveckla vardagliga observationer till arkeologiska tolkningar att förskjuta bilden från dess tidigare, etablerade historiska läge och ställa frågan: vad kommer att hända med vårt kollektiva förflutna i framtiden?
Utställningarna i sig är exempel på en hybridstrategi; ett försök att använda kombinationer och tolkningar av olika konstgenrer och ämnen. Jag har undersökt möjligheten av att sammanföra en mång- fald av material, som i viss mån bildar något som kan liknas vid ett kuriosakabinett. Jag har alltså inte varit trogen en viss konstnärlig undersökningsmetod, inte heller har jag fokuserat på ett enda konstnärligt medium. Istället har jag strävat efter att använda de möjligheter som ligger i en konstnärlig undersökning, en öppen process som delvis formas efter omständigheterna. Inte vid något tillfälle har jag följt en fast ritning för eller definition av konstnärlig produktion; kort sagt kan jag hävda att jag i min konstnärliga praktik försöker undvika att skilja metoden från livserfarenheter.
Det är delvis den narrativa rörligheten i en sådan mikrohistorisk undersökning som gör det möjligt för mig att föreställa mig utställningen som en utgångs- punkt för min konstnärliga utforskning och som en form av utforskande av mikroelement i samtidshistoria. Jag har strävat efter att undersöka om det är möjligt att upprätta en berättarstruktur som kan spegla de arkeologiska spårens förgreningsvägar och deras bakgrund en tvärvetenskaplig materialism som för med sig flera dimensioner av histo- rien till en tillfällig plats som kallas en utställning. Inom ramen för den undersökningen har jag försökt skapa en plattform för flera generationer där publiken kan engagera sig i mångfalden av det samtida förflutna och kanske också återvända till sina egna minnen.
De konstnärliga verken som ingår i avhandlingen kan beskrivas som bricolage av fragment; saker, händelser och berättelser. Boken i sig konstituerar den fjärde och sista delen/berättelsen. Den här boken är alltså inte bara en efterskrift till de tre verken utan fungerar också som en marginalia till min konstnärliga forskning med förbindelser till annan konst, till historia och global politik.